En (kanske) djupare analys av Snövit
Okej jag vet att jag redan har gjort ett inlägg där jag gjorde en enkel analys av Dinsey prinssesor, men Snövit kommer tillbaka till mitt sinne och retar mig med hennes beetende. Jag har nämligen kommit till insikt att Snövit är den sämsta Disney prinssesan och kanske den sämsta karaktären någonsin för att vara huvudrollen i sin egna film.
Snövit har en enkel personlighet, det har jag redan nämnt i mitt andra inlägg. Hennes personlighet är en reflektion till hennes utseende, alltså vackert utseende vacker personlighet. Side note: Drottning hade själv ganska bra utseende om man ska lita på spegelen innan till dess Snövit blev vuxen, och man kan ju inte anta att alla andra kvinnor i det riket var jättefula jämfört med drottnig, så varför är drottningen ond? Om man nu ska lita på att beetende är en reflektion av utseende.
I alla fall, Snövit ser bra ut och av den anledning beter hon sig snällt mot alla. Helsike jag tror till och med att hon älskade drottning trots att hon vissade sånt förfrakt mot Snövit.
Men hon visar ett liknade karaktär skap som Askungen, att bara låt saker hända av sig själv. Fast i Snövits fall så har hon inga drömmar eller mål. Hon finner lycka i vilken jävla situation som helst. Okej kanske riktig så, hon har faktis en gråt scen i filmen, men det är efter hon nästa blev mördar och bort jagad ifrån det ända hem hon någonsin känt till.
Men i alla fall, i början av filmen bor i misär och tvingas till att städa. Men fuck me om hon inte är överlycklig och sjunger. Sen nöjer hon sig snabbt att bo oss dvärga i den lilla stugan i skogen, där hon också måste städa för att behålla sin plats i huset. Okej jag vet att dvärgar hade låtit henne bo där i alla fall bara för att hon är vacker som det sägs, men Snövit hade inte låtit sig bo där själv om hon inte hade städat åt dem. Sen har vi det med säng problemet. Snövit som fullvuxen människa tog alla deras sju sänger bara så hon kunde sova. Nu är det så här, var ska dvärgarna sova? I deras sängar såklart, var ska Snövit sova? I deras sängar såklart? Så antingen ska hon dela sju sängar med sju halvt bekanta män, (a stranger is a friend you don't know yet) eller så får hon fan ta och sova på glovet. Men nej säger ni, dvärgar sover på glovet, för Snövit är så vacker. Fuck no, Snövit skulle aldrig låta hennes egen välvilja gå förre någon anna, och även om så har problemet med att dela bostad med sju män som du inte känner, och är extremt kåta på dig. Sexist säger du nu, men kom igen för eller senare hade dem försökt få till det med Snövit, trots att hon är vacker för att besudlas. Hon hade nog också gått med på det, i skräck att tro att hon skulle bli utkörd ur huset om hon inte uppföljer hus mästarnas krav. Men trots alla dessa dileman så dansar dem och har jätte skoj!
(My dwarfs was drinkers, and one night they go of crazier than usual!)
Sen låter hon sig glatt tas med av en nekrofilisk prins till ett nytt kungadöme långt bort i fräjan. Vad händer sen? Snövit kan aldrg låta sig behandlas som en prinssesa/drottning. Hon kommer sätta andras välvilja först innan sin. Fast det kanske skulle bli den bästa drottningen någonsin.
Tänk om Snövit får en personlighet? Tänk om hon blir precis som sin mamma drottningen? Får en ännu vackrare drotter, (om man har den smaken vill säga) och försöker döda henne? Vet ni vad det skulle faktist vara en dugglig uppföljare, "Snowhite 2: No it's spring bitch!".
Men vad jag får, och jag vet inte om jag gjort det tydligt är att Snövit nöjer för lätt i vilken situation hon än är. Hon såg ganska nöjd ut när hon var död också om jag ska vara ärlig. Hon har verkligen inga drömmar, visst hon blev kär i prinsen i början vid första ögonkastet, men brydde hon sig om att få hans rike? Nej, hon var generellt nöjd med sin sitution som slav i hennes mammas slott. Och det också, då kanske inte hade det bästa boend förhållande där så byter hon ner sig med ganska lite till faktis inget gnällande. Alltså från att bo i ett jävla slott! Till att bo i en liten stuga i skogen med sju enkelt karaktärs riktade dvärgar. Jag om något hade blvit lite "what fuck man!". Det ända som blir lite bättre är att hon inte måste bo oss drottningen som hatar henne, men det är bara hon som hatar henne. Alla andra verkar älska henne, och gör bara som drottningen säger för att... tjah she's the fucking queen and she'll have your head on a pipe if say otherwise!
Nu orkar jag inte fortsätta, så om ni har andra syn punkter nämn dem i kommentarerna.
MVH Anthon
Snövit har en enkel personlighet, det har jag redan nämnt i mitt andra inlägg. Hennes personlighet är en reflektion till hennes utseende, alltså vackert utseende vacker personlighet. Side note: Drottning hade själv ganska bra utseende om man ska lita på spegelen innan till dess Snövit blev vuxen, och man kan ju inte anta att alla andra kvinnor i det riket var jättefula jämfört med drottnig, så varför är drottningen ond? Om man nu ska lita på att beetende är en reflektion av utseende.
I alla fall, Snövit ser bra ut och av den anledning beter hon sig snällt mot alla. Helsike jag tror till och med att hon älskade drottning trots att hon vissade sånt förfrakt mot Snövit.
Men hon visar ett liknade karaktär skap som Askungen, att bara låt saker hända av sig själv. Fast i Snövits fall så har hon inga drömmar eller mål. Hon finner lycka i vilken jävla situation som helst. Okej kanske riktig så, hon har faktis en gråt scen i filmen, men det är efter hon nästa blev mördar och bort jagad ifrån det ända hem hon någonsin känt till.
Men i alla fall, i början av filmen bor i misär och tvingas till att städa. Men fuck me om hon inte är överlycklig och sjunger. Sen nöjer hon sig snabbt att bo oss dvärga i den lilla stugan i skogen, där hon också måste städa för att behålla sin plats i huset. Okej jag vet att dvärgar hade låtit henne bo där i alla fall bara för att hon är vacker som det sägs, men Snövit hade inte låtit sig bo där själv om hon inte hade städat åt dem. Sen har vi det med säng problemet. Snövit som fullvuxen människa tog alla deras sju sänger bara så hon kunde sova. Nu är det så här, var ska dvärgarna sova? I deras sängar såklart, var ska Snövit sova? I deras sängar såklart? Så antingen ska hon dela sju sängar med sju halvt bekanta män, (a stranger is a friend you don't know yet) eller så får hon fan ta och sova på glovet. Men nej säger ni, dvärgar sover på glovet, för Snövit är så vacker. Fuck no, Snövit skulle aldrig låta hennes egen välvilja gå förre någon anna, och även om så har problemet med att dela bostad med sju män som du inte känner, och är extremt kåta på dig. Sexist säger du nu, men kom igen för eller senare hade dem försökt få till det med Snövit, trots att hon är vacker för att besudlas. Hon hade nog också gått med på det, i skräck att tro att hon skulle bli utkörd ur huset om hon inte uppföljer hus mästarnas krav. Men trots alla dessa dileman så dansar dem och har jätte skoj!
(My dwarfs was drinkers, and one night they go of crazier than usual!)
Sen låter hon sig glatt tas med av en nekrofilisk prins till ett nytt kungadöme långt bort i fräjan. Vad händer sen? Snövit kan aldrg låta sig behandlas som en prinssesa/drottning. Hon kommer sätta andras välvilja först innan sin. Fast det kanske skulle bli den bästa drottningen någonsin.
Tänk om Snövit får en personlighet? Tänk om hon blir precis som sin mamma drottningen? Får en ännu vackrare drotter, (om man har den smaken vill säga) och försöker döda henne? Vet ni vad det skulle faktist vara en dugglig uppföljare, "Snowhite 2: No it's spring bitch!".
Men vad jag får, och jag vet inte om jag gjort det tydligt är att Snövit nöjer för lätt i vilken situation hon än är. Hon såg ganska nöjd ut när hon var död också om jag ska vara ärlig. Hon har verkligen inga drömmar, visst hon blev kär i prinsen i början vid första ögonkastet, men brydde hon sig om att få hans rike? Nej, hon var generellt nöjd med sin sitution som slav i hennes mammas slott. Och det också, då kanske inte hade det bästa boend förhållande där så byter hon ner sig med ganska lite till faktis inget gnällande. Alltså från att bo i ett jävla slott! Till att bo i en liten stuga i skogen med sju enkelt karaktärs riktade dvärgar. Jag om något hade blvit lite "what fuck man!". Det ända som blir lite bättre är att hon inte måste bo oss drottningen som hatar henne, men det är bara hon som hatar henne. Alla andra verkar älska henne, och gör bara som drottningen säger för att... tjah she's the fucking queen and she'll have your head on a pipe if say otherwise!
Nu orkar jag inte fortsätta, så om ni har andra syn punkter nämn dem i kommentarerna.
MVH Anthon
Disney Prinssesor
Första och främst, holy shit jag har inte skrivit något sen den 29 november och fortfarande popar det in folk regelbundet. Tack för att ni älskar mig, trots att jag inte göra något för att förtjäna det. Men ändring på det, för det här inlägget ska handla om Disney prinssesor.
Det är ingen hemlighet att Disney älskar att ha med prinssesor i sina filmer, och statiskt sätt har dem ju inte heller gjort bort sig så mycket när det gäller att överanvända prinsess temat. Alltså dem flesta filmerna som gjort större succé inom Disney franchisen har Prinssesor i sig. Förutom kanske Lejon Kungen då ingen tekniskt sätt var en prinsessa, men väldigt mycket rörde sig kring royalism ämnet ändå, fast med djur.
Men hur har jag tänkt att bemöta detta ämnet? Jo, jag ska bara göra en (till mest del) subjektiv analys på de Disney prinssesor som är mest välkända (för mig). Jag ska bedöma deras karaktär och hur bra filmen skulle funka i dagens samhälle. Då i dagens samhälle allt fel men ändå rätt. Så låt oss börja med den första prinsessan av dem alla i Disneys långa historia...
Snövit: För många var snövit den första animerade filmen dem såg, eller den första filmen dem kan komma ihåg. En enkel skildring av en gamla saga. Jag behöver inte bryta ner handlingen i snövit, för den som inte känner till den kan inte ha levt. Men ändå så gör jag det, för jag bara älskar att knappa på tangent bordet. En gång förlängsedan i rike som inte har ett namn, bodde en vacker drotting med en magisk spegel som har kraften att... ha en ärlig åsikt? I alla fall hon frågar alltid speglen vem som vackrast i landet är, det är så klart hon säger speglen tills hennes dotter Snövit når puberten och blir ännu vackrare än hon. Avundsjuk som man kan bli anlitar hon en jägare att döda henne, but he's all like "oh mah gawd you so hot gurl" och låter henne leva, genom låta henne springa vilse i den (JESUS!) läskiga skogen. Där möter hon sju dvärgar, var en och än är döpta efter sin karaktärs drag. Hm, undrar om det är deras riktiga namn eller smeknamn. Jag menar hemskt om dem tvingats sen barnsben att bete sig på ett visst sätt bara på grund av deras namn.
I alla fall stuff happens, och snövit har förmågan att!... Städa, sjunga och vara väldigt, väldigt snäll. Okej jag vet att dagens samhälle skulle se det här som en gamla stereotyp av kvinnor, att allt dem kan göra är att vara vackra, snälla och riktigt bra på att städa. Men det roliga med Snövit är att hon klagar aldrig på allt jobb hon gör, egentligen så tycks det verka som henne älskar vad hon gör. Tänk också på att den ända anledning som prinssesa i Disney världen till att vet hur man städar är för att den onda drottningen tvingade henne till det. Ett straff liksom, men hon älskar det. Så man kan se det på två sätt. Ett, Disney fördomsfull och tror att snälla kvinnor älskar att städa, och att onda elaka kvinnor hatar det. Eller två, Snövit började älska det för att jävlas med den onda drottningen. Så Snövit är en bitch. Nä men, slut punkten om vad tycker om Snövit, hennes karaktär är tråkig för dagens samhälle, då när filmen var ny tänkte man inte precis på att försöker tillsätta ett djup till karaktären mer än att hon är snygg, kan sjunga och älskar att städa oss små män som inte vet det första om renlighet. Sen det dolda budskapet om att en kvinna kan bara rättfärdiga sin plats oss en man eller flera genom att städa hushållet, det kan vara lite bortom sin tid i dagens läge. Men annars så borde Snövit skaffa sig en personlighet förutom att vara "snäll".
Askungen: Okej rakt av tänker jag säga, det mest kvinnofientliga i den här filmen är inte Askungen utan dem där jävla mössen! Du vet när dem syr hennes klänning, ja jag kan inte citera men går väl typ så här "Låt flickorna ta hand om att sy, ni får skaffa smycken"... Nu lämnar vi det. Men ja Askungen, En far älskar sin dotter, gifter sig med en tant som inte är så snäll som har döttrar som inte heller är så snälla. Faderna dör, och vi blir lämnade med det typiska Askungen dramat i filmen "Askungen". Igen en vacker flicka blir tvingade att städa, men i den här filmen gör hon det verkligen för att hon inte har något val, kanske som i Snövit måste hon rättfärdiga sin plats i huset genom att städa, men den här gången är det för elaka kvinnor och inte "trevliga" män. Hon tycker inte om att städa men gör det ändå, vi känner hennes smärta och att hon bara vill bort men känner sig maktlös för att kunna göra en sådan sak. Okej synd om dig, men har du tänkt på att du kan göra något för att komma iväg? Jo en gång gjorde hon det, hon tänkte sy en klänning, för om hon inte hade en klänning fick hon inte följa med balen. Men hennes arbetssysslor kom ivägen. Så mössen tyckte synd om henne och gjord det åt henne. Sen rev hennes styvsystrar sönder hennes klänningen, och vad gör våran hjältina då? Sätter sig ner och gråter med allt hopp förlorat tills hennes goda fe moder eller fan hon heter kommer och trollar fram en nya klänning åt henne. Hon går på balen, och verken hennes styvmor eller styvsystrar känner igen henne. Hon dansar med prinsen som typ knappt säger något i den här filmen, (kungen har mer repliker än han) klockan slår tolv och hon begär sig av, för kom igen alla vet att prinsen är utlig nog att inte tycka om dig efter dem transformeras till den gamla klänningen som på den tiden skulle få dig att verka halv naken. Ärligt talat jag tror att prinsen bara skulle ha tyckt om det. Men hon tappar en sko som vi vet, och så väntar hon på att någon ska komma och sätta på skon på henne igen. Jag vet hon blir inlåst, men shit där gjorde mössen det mesta av jobbet för att få ut henne. Roliga jag tycker är att när hon väl kommer ner känner prinsen vagt igen henne. Vagt, dude du dansade med den här tjejen med era ansikte knappt tre centimeter ifrån varandra, du borde känna igen henne utan att göra sko grejen.
I alla så vad tyck jag om Askungen, en av dem värsta prinssesorna i Disneys film historia i alla fall. Hon gör knappt ingeting, hon bara drömmer oc hoppas och turligt nog får det hon hoppades på. Men jag måste ändå ge en lite mer cred än Snövit, då Askungen har i alla fall en personlighet. Hon känns mänsklig, hon har känslor, aggresion, sorg och lycka. Men hon gör inget intressat utav detta, utan istället låter allting ske kring henne. Så det är dåligt att dem komiska karaktären som mössen, kungen och kungens rådgivare spelar större roll i allt som händer än själva huvudkaraktären.
Törnrosa: p.s Jag tror jag går i chronologisk ordning.
Okej jag bör egentligen nämna att Törnrosa verkligen inte är huvudrollen i sin egna film, och inte prinsen heller. Nej ferna är dem riktiga huvudkaraktärerna och hjätlarna. Törnrosa göra ta mig fan ingeting förutom att finnas där. Hon är ett object som låter filmens handling gå vidare. Jag vet att fel att kalla någon for ett objekt, men hon beter sig som ett som ständigt behöver pysslas om. Till och med när hon bor med ferna i skogen gör hon inget, hon vet inget om sitt kungliga arv men hon blir ändå behandla som en prinssesa. Hon bara finns där för hon är filmens "MacGuffin", hon leder handlingen framåt helt enkelt. Prinsen kan väl verka lite badass på slutet men kom igen, det är fernas magi som är dödstöten.
Så ja, jag hatar Törnrosa.
Marion: För den klassiska Robin Hood filmen, den ända filmen där humanoida djur har kungatitlar. Marion åminner lite om Törnrosa, hon är där men gör inte särkligt mycket. Men i den här filmen är hon inte specielt viktig, och till skilland från dem andra än så länge är hon inte huvudrollen eller namnen av sin film. Hennes syfte är att agera som Robin Hood kärleks intresse, och hur svårt deras förhållande är i och med att klass skillanderna mellan prinssesa och laglöse är stora. Men som karaktär får vi inte lära känna henne så mycket, visst vi får ett intryck av hon är trevlig och känner ångest för att inte kunna vara med Robin Hood. Men sen efter halv filmen när dem väl får vara med varandra och får den kärleks stunden så försvinner hon helt ur filmen. Så ja, hon var inte så jätte viktigt kan därför inte lämna stort intryck.
Jag säger inte att hon är en av de värsta karaktären i Disney film historia, men hon är troligen den minst intressant bort sett från Törnrosa. För jag hatar verkligen Törnrosa.
Ariel: Disney, kan inte hitta på sina egna berättelser mer än att ta gamla och göra om dem. Men vi känner också till den filmen, Ariel en sjöjungfru (because nobody in the ocean gets laid) är nyfiken på världen ovan havet. En ond bläckfisk häxa låter henne bli människa i utbyte mot hennes underbara röst, hon går med på dealen och blir en stum människa.
Jag minns inte så mycket från filmen, och jag tänker inte kolla på den för att återminnas. Men Ariel är en av de prinssesorna i Disney som har bäst karaktär, och faktis vågar göra något för att uppnå sitt mål. Som jag minns gör Ariel mest saker i början av filmen innan hon blir människa, då hon vågar att ge upp något för att uppnå något hon önskar sig. Det är inte hennes livsdröm heller egentligen, hon är egentligen bara en tonåring nyfiken på vad världen har att erbjuda, och som toåringa gör dumma saker. Jag gillar Ariel som karaktär väldigt mycket, för att hon vågar att ta tag i sina drömmar.
Så ja jag gillar Ariel.
Jasmine: Man kan tycka att med Askungen började Disney ett teama med sina prinssesor att dem känner att dem vill ha mer, fast jag säger att det började med den lilla sjöjungfrun. För Askungen ville inte upptäcka världen, hon ville bara gifta sig rikt. Ariel, vile se mer av världen. Samma sak gäller Jasmine, en prinssesa som inte känner till mer om världen än vad som finns inom palatsets murar. Som Ariel också tar tag i saken själv (till att börja med) och smyger ut från palatset. Ja bra, en till prinssesa som inte bara sitter och väntar på att saker sak hända. Okej förutom då Aladdin tar med henne på mattan och bokstavligt talat vissar henne hela världen. Men jag vill komma till en annan poäng där, Aladdin trodde att den enda chansen han hade att få till det med Jasmine var att igenom att bli prins. Men Jasmine är svårflörtad, och faller inte för en friare bara sådär. För till skilland från Ariel faller Jasmien inte för första bästa prins, nej utan Aladdin får fan ta och lägga manken till. Bara för att man är prins ska man inte få vilken tjej man vill. Så han tar med henne på en super dejt, och dem börjar faktis gilla varandra. Då man också kan tänka på att deras första dejt var egentligen när Aladdin bara var en gatunge, och hon började gilla honom redan lite då också. Men poängen då, Jasmine vill inte ha en prins utan hon vill ha någon hon tycker om.
Så ja, som jag ser det nu är nog Jasmine min favorit prinssesa i Disneys film historia.
Bellé: Okej jag vill påpeka att jag har satt Bellé och Jasmine i fel ordning. Skönheten och Odjuret kom ut året förre Aladdin. Men i alla fall, nu kanske ni tänker "men hallå Bellé" är ingen prinssesa, och det är i och för sig rätt men hon lever upp dem flesta kvalifikationerna och hon dejtar en prins. Igen med det här vill se mer, och i Bellés fall söker hon kunskap. Anses vara den vackraste kvinna i hennes by, kan det ha något med hennes namn attv göra? Män avgudar henne, och andra kvinnor vill vara hennne, eller i alla fall ha hennes utseende. Men män intresserar henne inte, och folk tycker att hon är konstigt som intresserar sig för, pff, kunskap. I alla fall hennes far blir kidnappad av ett monster (Odjuret), och hon ber honom att släppa hennes far och blir utbyte mot hennes fars frihet Odjurets fånge. Tid går, Odjuret får en idé av sina tjänste män, att han kan lika gärna försöka häva förbannelsen nu när en kvinna bor i huset. Hon faller ganska snabbt efter han ger henne biblioteket. Så jag hade större förhoppningar på den karaktären men hon sviker än längre in i filmen, men hon har väldigt bra karaktär och beter sig i alla fall som en människa med känslor, och så vill jag peka ut att jag tittade ofta på den här filmen när jag var liten för att jag var kär i Bellé.
Men slutpoängen, hon kunde varit bättre, men eftersom hon är den vackraste Disney illustrationen som älskar jag henne ändå.
Pocahontas: Okej en tilll som inte rent tekniskt är prinssesa, men hon är dotter till sin stams hövding. Brukade gilla henne mer när jag var liten, men har kommit till insikt att hon gör inte så jätte mycket förutom att se snygg ut. Hon rädda John Smith liv, men det är väl typ det.
Så ja, Pocahontas är en dåliga karaktär.
Kida: Från Atlantis den förlorade världen. En av mina favorit filmer, och vad tycker jag om prinssesan Kida? Jag älskar henne, hon lyckas vara det Pocahontas misslyckas med, visst hon kan verka over the top snygg i bland, men jag finner ett bättre djup i hennes karaktär en vad jag i Pocahontas. Jag vill lära om Atlantis från henne, men inte lära om vad nu än Pocahontas tillhörde för indian stam. Kida är intressant karaktär, och hon känns mer mänsklig än Pocahontas.
Så ja, väldigt bra Disney prinssesa.
Om ni tycker att mina åsikter är dåliga, elaka eller framtvingade så kan jag säga så mycket som det här.
MVH Anthon
Det är ingen hemlighet att Disney älskar att ha med prinssesor i sina filmer, och statiskt sätt har dem ju inte heller gjort bort sig så mycket när det gäller att överanvända prinsess temat. Alltså dem flesta filmerna som gjort större succé inom Disney franchisen har Prinssesor i sig. Förutom kanske Lejon Kungen då ingen tekniskt sätt var en prinsessa, men väldigt mycket rörde sig kring royalism ämnet ändå, fast med djur.
Men hur har jag tänkt att bemöta detta ämnet? Jo, jag ska bara göra en (till mest del) subjektiv analys på de Disney prinssesor som är mest välkända (för mig). Jag ska bedöma deras karaktär och hur bra filmen skulle funka i dagens samhälle. Då i dagens samhälle allt fel men ändå rätt. Så låt oss börja med den första prinsessan av dem alla i Disneys långa historia...
Snövit: För många var snövit den första animerade filmen dem såg, eller den första filmen dem kan komma ihåg. En enkel skildring av en gamla saga. Jag behöver inte bryta ner handlingen i snövit, för den som inte känner till den kan inte ha levt. Men ändå så gör jag det, för jag bara älskar att knappa på tangent bordet. En gång förlängsedan i rike som inte har ett namn, bodde en vacker drotting med en magisk spegel som har kraften att... ha en ärlig åsikt? I alla fall hon frågar alltid speglen vem som vackrast i landet är, det är så klart hon säger speglen tills hennes dotter Snövit når puberten och blir ännu vackrare än hon. Avundsjuk som man kan bli anlitar hon en jägare att döda henne, but he's all like "oh mah gawd you so hot gurl" och låter henne leva, genom låta henne springa vilse i den (JESUS!) läskiga skogen. Där möter hon sju dvärgar, var en och än är döpta efter sin karaktärs drag. Hm, undrar om det är deras riktiga namn eller smeknamn. Jag menar hemskt om dem tvingats sen barnsben att bete sig på ett visst sätt bara på grund av deras namn.
I alla fall stuff happens, och snövit har förmågan att!... Städa, sjunga och vara väldigt, väldigt snäll. Okej jag vet att dagens samhälle skulle se det här som en gamla stereotyp av kvinnor, att allt dem kan göra är att vara vackra, snälla och riktigt bra på att städa. Men det roliga med Snövit är att hon klagar aldrig på allt jobb hon gör, egentligen så tycks det verka som henne älskar vad hon gör. Tänk också på att den ända anledning som prinssesa i Disney världen till att vet hur man städar är för att den onda drottningen tvingade henne till det. Ett straff liksom, men hon älskar det. Så man kan se det på två sätt. Ett, Disney fördomsfull och tror att snälla kvinnor älskar att städa, och att onda elaka kvinnor hatar det. Eller två, Snövit började älska det för att jävlas med den onda drottningen. Så Snövit är en bitch. Nä men, slut punkten om vad tycker om Snövit, hennes karaktär är tråkig för dagens samhälle, då när filmen var ny tänkte man inte precis på att försöker tillsätta ett djup till karaktären mer än att hon är snygg, kan sjunga och älskar att städa oss små män som inte vet det första om renlighet. Sen det dolda budskapet om att en kvinna kan bara rättfärdiga sin plats oss en man eller flera genom att städa hushållet, det kan vara lite bortom sin tid i dagens läge. Men annars så borde Snövit skaffa sig en personlighet förutom att vara "snäll".
Askungen: Okej rakt av tänker jag säga, det mest kvinnofientliga i den här filmen är inte Askungen utan dem där jävla mössen! Du vet när dem syr hennes klänning, ja jag kan inte citera men går väl typ så här "Låt flickorna ta hand om att sy, ni får skaffa smycken"... Nu lämnar vi det. Men ja Askungen, En far älskar sin dotter, gifter sig med en tant som inte är så snäll som har döttrar som inte heller är så snälla. Faderna dör, och vi blir lämnade med det typiska Askungen dramat i filmen "Askungen". Igen en vacker flicka blir tvingade att städa, men i den här filmen gör hon det verkligen för att hon inte har något val, kanske som i Snövit måste hon rättfärdiga sin plats i huset genom att städa, men den här gången är det för elaka kvinnor och inte "trevliga" män. Hon tycker inte om att städa men gör det ändå, vi känner hennes smärta och att hon bara vill bort men känner sig maktlös för att kunna göra en sådan sak. Okej synd om dig, men har du tänkt på att du kan göra något för att komma iväg? Jo en gång gjorde hon det, hon tänkte sy en klänning, för om hon inte hade en klänning fick hon inte följa med balen. Men hennes arbetssysslor kom ivägen. Så mössen tyckte synd om henne och gjord det åt henne. Sen rev hennes styvsystrar sönder hennes klänningen, och vad gör våran hjältina då? Sätter sig ner och gråter med allt hopp förlorat tills hennes goda fe moder eller fan hon heter kommer och trollar fram en nya klänning åt henne. Hon går på balen, och verken hennes styvmor eller styvsystrar känner igen henne. Hon dansar med prinsen som typ knappt säger något i den här filmen, (kungen har mer repliker än han) klockan slår tolv och hon begär sig av, för kom igen alla vet att prinsen är utlig nog att inte tycka om dig efter dem transformeras till den gamla klänningen som på den tiden skulle få dig att verka halv naken. Ärligt talat jag tror att prinsen bara skulle ha tyckt om det. Men hon tappar en sko som vi vet, och så väntar hon på att någon ska komma och sätta på skon på henne igen. Jag vet hon blir inlåst, men shit där gjorde mössen det mesta av jobbet för att få ut henne. Roliga jag tycker är att när hon väl kommer ner känner prinsen vagt igen henne. Vagt, dude du dansade med den här tjejen med era ansikte knappt tre centimeter ifrån varandra, du borde känna igen henne utan att göra sko grejen.
I alla så vad tyck jag om Askungen, en av dem värsta prinssesorna i Disneys film historia i alla fall. Hon gör knappt ingeting, hon bara drömmer oc hoppas och turligt nog får det hon hoppades på. Men jag måste ändå ge en lite mer cred än Snövit, då Askungen har i alla fall en personlighet. Hon känns mänsklig, hon har känslor, aggresion, sorg och lycka. Men hon gör inget intressat utav detta, utan istället låter allting ske kring henne. Så det är dåligt att dem komiska karaktären som mössen, kungen och kungens rådgivare spelar större roll i allt som händer än själva huvudkaraktären.
Törnrosa: p.s Jag tror jag går i chronologisk ordning.
Okej jag bör egentligen nämna att Törnrosa verkligen inte är huvudrollen i sin egna film, och inte prinsen heller. Nej ferna är dem riktiga huvudkaraktärerna och hjätlarna. Törnrosa göra ta mig fan ingeting förutom att finnas där. Hon är ett object som låter filmens handling gå vidare. Jag vet att fel att kalla någon for ett objekt, men hon beter sig som ett som ständigt behöver pysslas om. Till och med när hon bor med ferna i skogen gör hon inget, hon vet inget om sitt kungliga arv men hon blir ändå behandla som en prinssesa. Hon bara finns där för hon är filmens "MacGuffin", hon leder handlingen framåt helt enkelt. Prinsen kan väl verka lite badass på slutet men kom igen, det är fernas magi som är dödstöten.
Så ja, jag hatar Törnrosa.
Marion: För den klassiska Robin Hood filmen, den ända filmen där humanoida djur har kungatitlar. Marion åminner lite om Törnrosa, hon är där men gör inte särkligt mycket. Men i den här filmen är hon inte specielt viktig, och till skilland från dem andra än så länge är hon inte huvudrollen eller namnen av sin film. Hennes syfte är att agera som Robin Hood kärleks intresse, och hur svårt deras förhållande är i och med att klass skillanderna mellan prinssesa och laglöse är stora. Men som karaktär får vi inte lära känna henne så mycket, visst vi får ett intryck av hon är trevlig och känner ångest för att inte kunna vara med Robin Hood. Men sen efter halv filmen när dem väl får vara med varandra och får den kärleks stunden så försvinner hon helt ur filmen. Så ja, hon var inte så jätte viktigt kan därför inte lämna stort intryck.
Jag säger inte att hon är en av de värsta karaktären i Disney film historia, men hon är troligen den minst intressant bort sett från Törnrosa. För jag hatar verkligen Törnrosa.
Ariel: Disney, kan inte hitta på sina egna berättelser mer än att ta gamla och göra om dem. Men vi känner också till den filmen, Ariel en sjöjungfru (because nobody in the ocean gets laid) är nyfiken på världen ovan havet. En ond bläckfisk häxa låter henne bli människa i utbyte mot hennes underbara röst, hon går med på dealen och blir en stum människa.
Jag minns inte så mycket från filmen, och jag tänker inte kolla på den för att återminnas. Men Ariel är en av de prinssesorna i Disney som har bäst karaktär, och faktis vågar göra något för att uppnå sitt mål. Som jag minns gör Ariel mest saker i början av filmen innan hon blir människa, då hon vågar att ge upp något för att uppnå något hon önskar sig. Det är inte hennes livsdröm heller egentligen, hon är egentligen bara en tonåring nyfiken på vad världen har att erbjuda, och som toåringa gör dumma saker. Jag gillar Ariel som karaktär väldigt mycket, för att hon vågar att ta tag i sina drömmar.
Så ja jag gillar Ariel.
Jasmine: Man kan tycka att med Askungen började Disney ett teama med sina prinssesor att dem känner att dem vill ha mer, fast jag säger att det började med den lilla sjöjungfrun. För Askungen ville inte upptäcka världen, hon ville bara gifta sig rikt. Ariel, vile se mer av världen. Samma sak gäller Jasmine, en prinssesa som inte känner till mer om världen än vad som finns inom palatsets murar. Som Ariel också tar tag i saken själv (till att börja med) och smyger ut från palatset. Ja bra, en till prinssesa som inte bara sitter och väntar på att saker sak hända. Okej förutom då Aladdin tar med henne på mattan och bokstavligt talat vissar henne hela världen. Men jag vill komma till en annan poäng där, Aladdin trodde att den enda chansen han hade att få till det med Jasmine var att igenom att bli prins. Men Jasmine är svårflörtad, och faller inte för en friare bara sådär. För till skilland från Ariel faller Jasmien inte för första bästa prins, nej utan Aladdin får fan ta och lägga manken till. Bara för att man är prins ska man inte få vilken tjej man vill. Så han tar med henne på en super dejt, och dem börjar faktis gilla varandra. Då man också kan tänka på att deras första dejt var egentligen när Aladdin bara var en gatunge, och hon började gilla honom redan lite då också. Men poängen då, Jasmine vill inte ha en prins utan hon vill ha någon hon tycker om.
Så ja, som jag ser det nu är nog Jasmine min favorit prinssesa i Disneys film historia.
Bellé: Okej jag vill påpeka att jag har satt Bellé och Jasmine i fel ordning. Skönheten och Odjuret kom ut året förre Aladdin. Men i alla fall, nu kanske ni tänker "men hallå Bellé" är ingen prinssesa, och det är i och för sig rätt men hon lever upp dem flesta kvalifikationerna och hon dejtar en prins. Igen med det här vill se mer, och i Bellés fall söker hon kunskap. Anses vara den vackraste kvinna i hennes by, kan det ha något med hennes namn attv göra? Män avgudar henne, och andra kvinnor vill vara hennne, eller i alla fall ha hennes utseende. Men män intresserar henne inte, och folk tycker att hon är konstigt som intresserar sig för, pff, kunskap. I alla fall hennes far blir kidnappad av ett monster (Odjuret), och hon ber honom att släppa hennes far och blir utbyte mot hennes fars frihet Odjurets fånge. Tid går, Odjuret får en idé av sina tjänste män, att han kan lika gärna försöka häva förbannelsen nu när en kvinna bor i huset. Hon faller ganska snabbt efter han ger henne biblioteket. Så jag hade större förhoppningar på den karaktären men hon sviker än längre in i filmen, men hon har väldigt bra karaktär och beter sig i alla fall som en människa med känslor, och så vill jag peka ut att jag tittade ofta på den här filmen när jag var liten för att jag var kär i Bellé.
Men slutpoängen, hon kunde varit bättre, men eftersom hon är den vackraste Disney illustrationen som älskar jag henne ändå.
Pocahontas: Okej en tilll som inte rent tekniskt är prinssesa, men hon är dotter till sin stams hövding. Brukade gilla henne mer när jag var liten, men har kommit till insikt att hon gör inte så jätte mycket förutom att se snygg ut. Hon rädda John Smith liv, men det är väl typ det.
Så ja, Pocahontas är en dåliga karaktär.
Kida: Från Atlantis den förlorade världen. En av mina favorit filmer, och vad tycker jag om prinssesan Kida? Jag älskar henne, hon lyckas vara det Pocahontas misslyckas med, visst hon kan verka over the top snygg i bland, men jag finner ett bättre djup i hennes karaktär en vad jag i Pocahontas. Jag vill lära om Atlantis från henne, men inte lära om vad nu än Pocahontas tillhörde för indian stam. Kida är intressant karaktär, och hon känns mer mänsklig än Pocahontas.
Så ja, väldigt bra Disney prinssesa.
Om ni tycker att mina åsikter är dåliga, elaka eller framtvingade så kan jag säga så mycket som det här.
MVH Anthon
