När jag fick veta att Khadaffi var död.
Ja det sant, den notoriske diktaorn är död och jag kunde inte vara mer osäker hur man ska ställa sig för detta. Ska man vara glad att en hemsk människa inte längre finns och kan därför inget ont mer göra, men då också gotta sig i någons död. Jag väljer att vara likgiltig med faktumet, och anser att han levde ett liv som skapar hat och fiender och gjorde sig själv till en hatad man bland många, så är därför inte förvånad att ett sådant liv slutar på detta sättet.
Så här gick det till när jag fick veta att han dött. Jag sitter vid datorn kollar på några spel videor på youtube.
Min pappa: Han är död.
Jag: Vem?
Vem är han? Är han viktig för mig. Oh nej säg inte att det är någon jag bry mig om.
Pappa: Khadaffi.
Jag: Jaha...
Underligt någon påminde det här mig om när jag fick reda på att Michael Jackson hade dött. Och det gick till så här. Tidigt på morgonen en sommar dag för året. Pappa väcker mig.
Pappa: Han är död.
Jag: Vem?
Pappa: Michael Jackson
Jag: *sigh* (somnar om)
MVH Anthon
Så här gick det till när jag fick veta att han dött. Jag sitter vid datorn kollar på några spel videor på youtube.
Min pappa: Han är död.
Jag: Vem?
Vem är han? Är han viktig för mig. Oh nej säg inte att det är någon jag bry mig om.
Pappa: Khadaffi.
Jag: Jaha...
Underligt någon påminde det här mig om när jag fick reda på att Michael Jackson hade dött. Och det gick till så här. Tidigt på morgonen en sommar dag för året. Pappa väcker mig.
Pappa: Han är död.
Jag: Vem?
Pappa: Michael Jackson
Jag: *sigh* (somnar om)
MVH Anthon
Things I Like - I'm Finding It Hard to Be A Gentlemen
Musik: White Stripes - Jack White (gitarr och sång) Meg White (Trummor)
MVH Anthon
I Rate You - Sex and Fury recension-ish
Det är inte ofta man kommer över okända filmer som mer eller mindre bannlysts i Sverige, men som tack vare "Filmkedjan" i Kalmar kan man hitta vad som helst i filmväg. Det var där jag hittade och köpte filmen Sex and Fury, som jag nu kommer jag kommer göra en film recension-ish av. Med det menar jag att jag inte håller mig inom ramarna för vad som gäller en vanlig recension. Inte för jag kanske brukar göra det, men nu tänker jag inte försöka utan bara ge mitt utlåtande av filmen.
Exposition!
En Japansk explotation film (mycket naket och mycket våld sakens skull alltså) som släpptes 1973 på biograferna... Eller inte riktigt, eftersom lagen av censur (i alla fall på tiden) var emot mycket mycket av innehållet i filmen släpptes den aldrig i Sverige, då det inte hade blivit som mycket av en film efter censuren hade gått igenom. Men ganska nyligen har den släppts på DVD, och jag som hade hört talas om filmen i en dokumentär om våld, sex etc i filmer genom tiderna tog chansen att köpa den kult klassade film.
Av fansen inom explotation filmer är den väl mottagen och har en rankning på 7 utav tio stjärnor. Men många andra skulle särkerligen säga att denna filmen är obscene porr film.
I alla fall filmen har insperat Tarantion när gjorde Kill Bill, och det är inte heller helt fel för hans del att hans drömkvinna den Svenska Christina Lindberg är med som en av huvudrollerna.
Det filmen handlar om är som i Kill Bill centrad runt huvudkaraktärens (Ochô Inoshika, spelad av Reiko Ike) mål av att ta hämnd på de som gjort henne illa. I det här fallet ska hon ta hämnd på de som har dödat hennes far som var polischef. Just en till skilland från Kill Bill, här utspelar allt sig i tidig 1900-talets Japan, där skolflickor blir förvånad över den ofattbara uppfinnigen "Kondomen".
I alla fall Ochô till omhändertagen av en dam som senare utger sig att vara hennes gudmor (inget mer om henne). Hon lär henne ficktjuvarnas (curcial to the plot) och på nåt sätt lär hon sig att bli awesome svärdskämpe.
Sen har vi den manliga birollen/huvudrollen. Shunosuke en vad jag skulle vilja kalla en jävligt klantig man. Han har också hämnd att dela ut till de som döda hans far också. Han vet att borgmästaren?/viktig politisk kille är en av de inbladade, och han vet att den killen är korumperad och har därför startat en rebell grupp som försöker gång på gång döda denna mannen men misslyckas för dem inte hört talas om konsten att vara diskret. Där med att säga att dem skricker att dem ska döda dem med svärd i högsta hugg, och bär mantlar som skricker ut misstänkt bad-guy-up to no good. Enkelt, Shunosuke stör jag mig på. (dess ju mindre jag skriver om något, dess ju bättre är dem)
Sen den kvinnliga birollen, Chrisina spelad av Christina... Lindberg. Hon är en hemlig spion för vad jag tror är den brittiska regeringen. Då dem aldrig säger var dem är ifrån, och den ända letråden är en flagga. I alla fall hennes uppdrag med en annan spion, (McGingerBeard) som tydligen går ut på att göra Japan civiliserat... Med våldtäkt och girl on girl action.
Men vad tycker jag om filmen, rätt rolig. Då man i min ålder tycker att det blir lätt överspel, och skådespeleriet är lite tamt oss vissa skådespelare. Samt hur dem fyller i hål i handligen kan bara kommenteras med ett ord "Exposition!". Men det är också lite av dess charm, en gammal B-film från 70talet gjord i Japan med löjligt mycket sex. På tal om det, sexet i den här filmen är sååååå tråkigt. Man blir inte kåt eller något av dessa sex scener, utan mer uttråkad och finner att man spolar förbi dem. Våldet (hence "fury") är det väldigt lite av, men det som är med är faktis klockrent. Perfekt "over the top", en av mina favorit scener är från början då Ochô slåss mot ett helt gäng helt naken i snön. Tyvärr kan jag inte hitta ett klipp, då det är svårt att hitta nakna fight scener på internet (av kvalite). Så jag låter er se slut scenens fighting sekvens. Det är inte mycket som avslöjas för er om ni så skulle vara intresserar er för att se den här filmen. Det här är en av de scenerna Tarantion har tagit och har med i Kill Bill, trapp fighten.
Andra element jag gillar är filmen musik. Nåt jag kan inte kan förklara varför.
Sen tror jag trots all kvinnlig nakenhet och element av våldtäkt och kvinnomisshandel, att den här filmen har en feministisk ton i sig. Vilket jag älskar för det är inte ofta man får se intressant kvinnliga huvudroller utan att skrivs på samma gammla sätt. Samt att alla män i filmen är idioter som inte klarar av någoting.
Så vad kan jag säga överlag, inget nytt såklart och eftersom den släpptes så sent i Sverige har vi redan hunnit se dessa upplägga tusen gånger. Det är inte första filmen centrerad kring någons hämnd, och Japanska filmer är duktiga på att över spela. Samt stör jag mig på Christina Lindbergs Engelska! Hon pratar verkligen som en riktig Svensk. Trots att Japnerna brukar vara de som spelar över mest blir filmen tråkig och smaklös när hon pratar och "försöker" agera. För helvete hennes Japanska lät bättre än Engelskan. Man blir inte alls engagerad i hennes del av historian, vilketv tyvärr tar upp en allt förstor plats. Men Reiko Ike insatts är jättebra, hon får mig verkligen att gilla karaktären hon spelar. Jag önskar verkligen jag kunde se mer av hennes arbete som skådespelare.
det var allt
MVH I Rate You
Exposition!
En Japansk explotation film (mycket naket och mycket våld sakens skull alltså) som släpptes 1973 på biograferna... Eller inte riktigt, eftersom lagen av censur (i alla fall på tiden) var emot mycket mycket av innehållet i filmen släpptes den aldrig i Sverige, då det inte hade blivit som mycket av en film efter censuren hade gått igenom. Men ganska nyligen har den släppts på DVD, och jag som hade hört talas om filmen i en dokumentär om våld, sex etc i filmer genom tiderna tog chansen att köpa den kult klassade film.
Av fansen inom explotation filmer är den väl mottagen och har en rankning på 7 utav tio stjärnor. Men många andra skulle särkerligen säga att denna filmen är obscene porr film.
I alla fall filmen har insperat Tarantion när gjorde Kill Bill, och det är inte heller helt fel för hans del att hans drömkvinna den Svenska Christina Lindberg är med som en av huvudrollerna.
Det filmen handlar om är som i Kill Bill centrad runt huvudkaraktärens (Ochô Inoshika, spelad av Reiko Ike) mål av att ta hämnd på de som gjort henne illa. I det här fallet ska hon ta hämnd på de som har dödat hennes far som var polischef. Just en till skilland från Kill Bill, här utspelar allt sig i tidig 1900-talets Japan, där skolflickor blir förvånad över den ofattbara uppfinnigen "Kondomen".
I alla fall Ochô till omhändertagen av en dam som senare utger sig att vara hennes gudmor (inget mer om henne). Hon lär henne ficktjuvarnas (curcial to the plot) och på nåt sätt lär hon sig att bli awesome svärdskämpe.
Sen har vi den manliga birollen/huvudrollen. Shunosuke en vad jag skulle vilja kalla en jävligt klantig man. Han har också hämnd att dela ut till de som döda hans far också. Han vet att borgmästaren?/viktig politisk kille är en av de inbladade, och han vet att den killen är korumperad och har därför startat en rebell grupp som försöker gång på gång döda denna mannen men misslyckas för dem inte hört talas om konsten att vara diskret. Där med att säga att dem skricker att dem ska döda dem med svärd i högsta hugg, och bär mantlar som skricker ut misstänkt bad-guy-up to no good. Enkelt, Shunosuke stör jag mig på. (dess ju mindre jag skriver om något, dess ju bättre är dem)
Sen den kvinnliga birollen, Chrisina spelad av Christina... Lindberg. Hon är en hemlig spion för vad jag tror är den brittiska regeringen. Då dem aldrig säger var dem är ifrån, och den ända letråden är en flagga. I alla fall hennes uppdrag med en annan spion, (McGingerBeard) som tydligen går ut på att göra Japan civiliserat... Med våldtäkt och girl on girl action.
Men vad tycker jag om filmen, rätt rolig. Då man i min ålder tycker att det blir lätt överspel, och skådespeleriet är lite tamt oss vissa skådespelare. Samt hur dem fyller i hål i handligen kan bara kommenteras med ett ord "Exposition!". Men det är också lite av dess charm, en gammal B-film från 70talet gjord i Japan med löjligt mycket sex. På tal om det, sexet i den här filmen är sååååå tråkigt. Man blir inte kåt eller något av dessa sex scener, utan mer uttråkad och finner att man spolar förbi dem. Våldet (hence "fury") är det väldigt lite av, men det som är med är faktis klockrent. Perfekt "over the top", en av mina favorit scener är från början då Ochô slåss mot ett helt gäng helt naken i snön. Tyvärr kan jag inte hitta ett klipp, då det är svårt att hitta nakna fight scener på internet (av kvalite). Så jag låter er se slut scenens fighting sekvens. Det är inte mycket som avslöjas för er om ni så skulle vara intresserar er för att se den här filmen. Det här är en av de scenerna Tarantion har tagit och har med i Kill Bill, trapp fighten.
Andra element jag gillar är filmen musik. Nåt jag kan inte kan förklara varför.
Sen tror jag trots all kvinnlig nakenhet och element av våldtäkt och kvinnomisshandel, att den här filmen har en feministisk ton i sig. Vilket jag älskar för det är inte ofta man får se intressant kvinnliga huvudroller utan att skrivs på samma gammla sätt. Samt att alla män i filmen är idioter som inte klarar av någoting.
Så vad kan jag säga överlag, inget nytt såklart och eftersom den släpptes så sent i Sverige har vi redan hunnit se dessa upplägga tusen gånger. Det är inte första filmen centrerad kring någons hämnd, och Japanska filmer är duktiga på att över spela. Samt stör jag mig på Christina Lindbergs Engelska! Hon pratar verkligen som en riktig Svensk. Trots att Japnerna brukar vara de som spelar över mest blir filmen tråkig och smaklös när hon pratar och "försöker" agera. För helvete hennes Japanska lät bättre än Engelskan. Man blir inte alls engagerad i hennes del av historian, vilketv tyvärr tar upp en allt förstor plats. Men Reiko Ike insatts är jättebra, hon får mig verkligen att gilla karaktären hon spelar. Jag önskar verkligen jag kunde se mer av hennes arbete som skådespelare.
det var allt
MVH I Rate You
Titel översättningar
Något vi Svenskar är duktiga på det är att fucka upp orignal titeln utländska filmer, (främst Brittiska och Amerikanska) detta kan bero på att vissa saker inte låter lika häftiga eller träffande på Svenska som dem gör på Engelska, eller på grund av att titel översättarna inte har någon anning om vad filmen egentligen heter, eller kanske tror att vi Svenskar inte kan fatta Engelska titlar.
Ett bra exempel är den Svenska titeln på James Bond filmen "Doctor No". Titeln är enkel att förstå, ordet "doctor" låter tillräckligt lik den svenska varianten "doktor", och No är efternamnet på Bond skurken i filmen. Så varför inte helt enkelt bara byta ut Cet till ett K och den Svenska titeln skulle bli "Doktor No", eller bara rent av lämna kvar orginal titeln då ingen skulle bli fundersam på vad "Doctor" betyder i det Engelska språket. Men man beslut att döpa om den till "007, med rätten att döda". Okej, inte helt ute på fel spår Bond har faktis rätten att döda, men varför ändra titeln till något man kan använda till alla Bond filmer? Det hade varit en jätte bra undetitel för både den Svenska och Engelska titeln, men att använda som huvudtitel är lite onödigt.
Sen finns det äldre komedi filmer vars titlar börjar med "Det våras för..." i titeln. Något jag aldrig förståt och aldrig gillat, eftersom det inte påminner alls om huvudtiteln och låter löjligt på ett dåligt sätt.
Fast det finns vissa som är sanna till orginal titeln, men som samtidigt kan försvenska titeln på ett bra sätt. Det är Hotshots filmerna. Hur översätter man "Hotshots"? Bokstavligt översatt blir det "het skjutarna", eller "het sporrarna", och att använda dessa som huvudtitlar skulle inte passa till filmen, även om det är en komedi. Man valda att behålla orginal titeln och lägga till en under titel. Så den Svenska titeln till Hotshots blev "Hotshots - Höjdarna". Ett av dem få exempeln där man får titeln att fungera på svenska också.
Fast det är inte bara vi Svenskar som ändra på titlar. Ta exempel som Millneum serien "Män som hatar kvinnor" blev till "The girl with the Dragon tattoo"... Ja Lisbeth har en sådan tatuering, men det är inte särkligt centrat igenom både bokens och filmens gång. Visst det är utmärkande för henner, men det är inte så centrat eller återkommande. Samt att det är en av böckerna hon har en mindre roll (tycker jag). Men som sagt med Bond gemförelsen, det är i alla fall relevant. Översättning på filmen "I rymden finns inga känslor", en lite halv komisk hjärtgripande berättelse om en pojke med aspberger och hans konflikt med allt som inte följer hans livsplan, fick en Engelska titeln "Simple Simon"... Jo han heter Simon så det är relevant, men fy helvete han är inte simpelt.
Så vad har vi lärt oss, eller rättare sagt vad är min poäng? Jo, om du inte behöver översätta titeln, gör det inte vi kan förstå det ändå. Men om du ändå så gör det, håll det inom en relevant ram, ta något annat exempel ur verket som kan anspela på vad allt handlar om. Vilket leder mig till en film vars orginal titel jag glömt och bara hört rykten om dess idiotiska titel översättning.
En gång bestämde sig en titel översättare att inte försvenska titeln utan att helt byta ut den till något helt orelevant. Den bytes från det jag glömt till "Welcome to the jungle". Vad jag tror ska stämma är att dem försöker rättfärdiga utbytning med att låten Welcome to the jungle spelas i filmen, men det räcker inte som en relevant anspelning på verkets innehåll.
Det var allt.
MVH Anthon
Ett bra exempel är den Svenska titeln på James Bond filmen "Doctor No". Titeln är enkel att förstå, ordet "doctor" låter tillräckligt lik den svenska varianten "doktor", och No är efternamnet på Bond skurken i filmen. Så varför inte helt enkelt bara byta ut Cet till ett K och den Svenska titeln skulle bli "Doktor No", eller bara rent av lämna kvar orginal titeln då ingen skulle bli fundersam på vad "Doctor" betyder i det Engelska språket. Men man beslut att döpa om den till "007, med rätten att döda". Okej, inte helt ute på fel spår Bond har faktis rätten att döda, men varför ändra titeln till något man kan använda till alla Bond filmer? Det hade varit en jätte bra undetitel för både den Svenska och Engelska titeln, men att använda som huvudtitel är lite onödigt.
Sen finns det äldre komedi filmer vars titlar börjar med "Det våras för..." i titeln. Något jag aldrig förståt och aldrig gillat, eftersom det inte påminner alls om huvudtiteln och låter löjligt på ett dåligt sätt.
Fast det finns vissa som är sanna till orginal titeln, men som samtidigt kan försvenska titeln på ett bra sätt. Det är Hotshots filmerna. Hur översätter man "Hotshots"? Bokstavligt översatt blir det "het skjutarna", eller "het sporrarna", och att använda dessa som huvudtitlar skulle inte passa till filmen, även om det är en komedi. Man valda att behålla orginal titeln och lägga till en under titel. Så den Svenska titeln till Hotshots blev "Hotshots - Höjdarna". Ett av dem få exempeln där man får titeln att fungera på svenska också.
Fast det är inte bara vi Svenskar som ändra på titlar. Ta exempel som Millneum serien "Män som hatar kvinnor" blev till "The girl with the Dragon tattoo"... Ja Lisbeth har en sådan tatuering, men det är inte särkligt centrat igenom både bokens och filmens gång. Visst det är utmärkande för henner, men det är inte så centrat eller återkommande. Samt att det är en av böckerna hon har en mindre roll (tycker jag). Men som sagt med Bond gemförelsen, det är i alla fall relevant. Översättning på filmen "I rymden finns inga känslor", en lite halv komisk hjärtgripande berättelse om en pojke med aspberger och hans konflikt med allt som inte följer hans livsplan, fick en Engelska titeln "Simple Simon"... Jo han heter Simon så det är relevant, men fy helvete han är inte simpelt.
Så vad har vi lärt oss, eller rättare sagt vad är min poäng? Jo, om du inte behöver översätta titeln, gör det inte vi kan förstå det ändå. Men om du ändå så gör det, håll det inom en relevant ram, ta något annat exempel ur verket som kan anspela på vad allt handlar om. Vilket leder mig till en film vars orginal titel jag glömt och bara hört rykten om dess idiotiska titel översättning.
En gång bestämde sig en titel översättare att inte försvenska titeln utan att helt byta ut den till något helt orelevant. Den bytes från det jag glömt till "Welcome to the jungle". Vad jag tror ska stämma är att dem försöker rättfärdiga utbytning med att låten Welcome to the jungle spelas i filmen, men det räcker inte som en relevant anspelning på verkets innehåll.
Det var allt.
MVH Anthon
I Rate You - Beyond Good & Evil (PS2)
Det här är ännu en spel recension i min mini serie "I Rate You", jag vill uppmärksamma om att jag inte gör recensioner och listor om spel, utan om allt jag finner intressant. Dock är TV/dator-spel ett av mina större intressen så därför är det mer troligt att jag gör recensioner och listor över det ämnet därför att jag är mer insatt och aktiv i det.
Men med det sagt så ska jag inleda min recension på ett spel jag nyligen förskaffade, kallat "Beyond Good & Evil".
Lite fakta: Beyond Good & Evil släpptes sent året 2003 till dem flesta spel platformerna under tiden, utvecklare och utgivare var Ubisoft. Trots att spelet släpptes till det flesta spel platformer såldes väldigt få kopior av spelet, men det blev väl mottaget av spelarna och kritikerna och har av vissa utsätts som ett av årtiondets bästa spel. BGE (förkortning) blandar element som strid, stealth, pussel och öppen världs utforskning i sitt gameplay.
Handling i stort: Du spelaren antar rollen som Jade, en professionell fotograf och frilansare. Jade bor på planeten "Hillyis", en tidigare fridfull gruvplanet men som nu har drabbats av anfall från en alien ras kallad "DomZ". Jade driver med sin adoptiv farbro Pey'J ett föräldrar hem för de barn som har förlorat sin föräldrar i kriget.
En speciell sektion i armen har satts in för undanhålla hotet, men det är något som helt enkelt inte verka helt okej med denna mystiska sektion. Jade får i uppdrag av en underjordisk rebell orginastion kallad "IRIS-Network", att ta reda på vad som egentligen är på gång.
Min åsikt: I det stora hela kan jag förstå varför det här spelet har blivit mottaget som ett av årtiondets bästa spel, för det är faktis jävligt bra. Storyn är intressant och man blir involverad i det som händer. Mindre oviktiga karaktär kan göra jätte stor impakt på hur du ser på berättelsen som berättas, till exempel prata med den här person och se vad dem har att säga. Ibland kan det var nonsens och ibland letrådar om vad du faktis behöver göra. Alltså du uppmuntras att intregera med din omvärld, och sen en annan sak jag älskar är att trots att detta är ett nu gammalt spel och dess öppna värld inte riktigt kan gemföras med andra spel med samma element är att dem lurar än inte om var man kan gå. Kan du se det? Då kan då åka ditt. Världen är din att upptäcka och gränserna sätts inte av fina bakgrunder vars platser man önskar att man kunde besöka. För i BGE, där kan du besöka allt.
Sen är det också ett spel du vill spela om, för du märker små saker som är jätte viktiga och som kunde varit hjälpsamma om du lagt märke till det första gången. T ex varför en karaktär bete sig på ett viss sätt.
Spel kontrollerna kan vara lite svåra att greppa första gången man sätter igång spelet, då Jade lätt kan åka iväg hur som helst när man styr henne, men när väl bemästrat kontrollen älskar man hur hon rör sig. För man få ett underligt och underbart flytt i slagsmåls bitarna.
Annars så är det ett väldigt utmannade spel, då nästan allt är ett pussel till och med striderna. Sen har BGE lånat element (liknar i alla fall) stilen från spel som Legend of Zelda Ocarina of Time (strid elementet) och Metal Gear Solid (stealth elementet) och jag älskar båda dem dem spelen så därför har jag inget emot att dem är tillbaka här.
En kul sak är att dem oftats inte tvingar på en om man ska smyga eller banka skiten ur vakterna. Så som spelare kan du välja att tänka ut en smart väg, så att du löper mindre chans att bli skadad och sparar förnödiga livbehållare. Eller om du ger upp och inte hittar mönstret kan du riskera livet genom att banka skiten ur vakterna.
Jag har inte sagt något dåligt än tror jag, och varför skuller jag. För dess tid är det här ett jävligt bra spel. Det ända jag stör mig på är att efter man klarat spelet blir man inte belönad med fritt spel. Jag hade tyckt om det eftersom det ändå är en interaktiv värld man spelat i, och det finns fortfarande saker kvar att göra efter man klarat av huvud målet av spelet.
Så nu väntar jag bara på den högt osannolika uppföljaren Beyond Good And Evil 2 som släppte sin teaser trailer 2008, och förmodligen är under produktion nu.
Men annars ger jag Beyond Good & Evil, fyra (4)
MVH I Rate You
Men med det sagt så ska jag inleda min recension på ett spel jag nyligen förskaffade, kallat "Beyond Good & Evil".
Lite fakta: Beyond Good & Evil släpptes sent året 2003 till dem flesta spel platformerna under tiden, utvecklare och utgivare var Ubisoft. Trots att spelet släpptes till det flesta spel platformer såldes väldigt få kopior av spelet, men det blev väl mottaget av spelarna och kritikerna och har av vissa utsätts som ett av årtiondets bästa spel. BGE (förkortning) blandar element som strid, stealth, pussel och öppen världs utforskning i sitt gameplay.
Handling i stort: Du spelaren antar rollen som Jade, en professionell fotograf och frilansare. Jade bor på planeten "Hillyis", en tidigare fridfull gruvplanet men som nu har drabbats av anfall från en alien ras kallad "DomZ". Jade driver med sin adoptiv farbro Pey'J ett föräldrar hem för de barn som har förlorat sin föräldrar i kriget.
En speciell sektion i armen har satts in för undanhålla hotet, men det är något som helt enkelt inte verka helt okej med denna mystiska sektion. Jade får i uppdrag av en underjordisk rebell orginastion kallad "IRIS-Network", att ta reda på vad som egentligen är på gång.
Min åsikt: I det stora hela kan jag förstå varför det här spelet har blivit mottaget som ett av årtiondets bästa spel, för det är faktis jävligt bra. Storyn är intressant och man blir involverad i det som händer. Mindre oviktiga karaktär kan göra jätte stor impakt på hur du ser på berättelsen som berättas, till exempel prata med den här person och se vad dem har att säga. Ibland kan det var nonsens och ibland letrådar om vad du faktis behöver göra. Alltså du uppmuntras att intregera med din omvärld, och sen en annan sak jag älskar är att trots att detta är ett nu gammalt spel och dess öppna värld inte riktigt kan gemföras med andra spel med samma element är att dem lurar än inte om var man kan gå. Kan du se det? Då kan då åka ditt. Världen är din att upptäcka och gränserna sätts inte av fina bakgrunder vars platser man önskar att man kunde besöka. För i BGE, där kan du besöka allt.
Sen är det också ett spel du vill spela om, för du märker små saker som är jätte viktiga och som kunde varit hjälpsamma om du lagt märke till det första gången. T ex varför en karaktär bete sig på ett viss sätt.
Spel kontrollerna kan vara lite svåra att greppa första gången man sätter igång spelet, då Jade lätt kan åka iväg hur som helst när man styr henne, men när väl bemästrat kontrollen älskar man hur hon rör sig. För man få ett underligt och underbart flytt i slagsmåls bitarna.
Annars så är det ett väldigt utmannade spel, då nästan allt är ett pussel till och med striderna. Sen har BGE lånat element (liknar i alla fall) stilen från spel som Legend of Zelda Ocarina of Time (strid elementet) och Metal Gear Solid (stealth elementet) och jag älskar båda dem dem spelen så därför har jag inget emot att dem är tillbaka här.
En kul sak är att dem oftats inte tvingar på en om man ska smyga eller banka skiten ur vakterna. Så som spelare kan du välja att tänka ut en smart väg, så att du löper mindre chans att bli skadad och sparar förnödiga livbehållare. Eller om du ger upp och inte hittar mönstret kan du riskera livet genom att banka skiten ur vakterna.
Jag har inte sagt något dåligt än tror jag, och varför skuller jag. För dess tid är det här ett jävligt bra spel. Det ända jag stör mig på är att efter man klarat spelet blir man inte belönad med fritt spel. Jag hade tyckt om det eftersom det ändå är en interaktiv värld man spelat i, och det finns fortfarande saker kvar att göra efter man klarat av huvud målet av spelet.
Så nu väntar jag bara på den högt osannolika uppföljaren Beyond Good And Evil 2 som släppte sin teaser trailer 2008, och förmodligen är under produktion nu.
Men annars ger jag Beyond Good & Evil, fyra (4)
MVH I Rate You
