När jag fick veta att Khadaffi var död.

Ja det sant, den notoriske diktaorn är död och jag kunde inte vara mer osäker hur man ska ställa sig för detta. Ska man vara glad att en hemsk människa inte längre finns och kan därför inget ont mer göra, men då också gotta sig i någons död. Jag väljer att vara likgiltig med faktumet, och anser att han levde ett liv som skapar hat och fiender och gjorde sig själv till en hatad man bland många, så är därför inte förvånad att ett sådant liv slutar på detta sättet.

Så här gick det till när jag fick veta att han dött. Jag sitter vid datorn kollar på några spel videor på youtube.

Min pappa: Han är död.

Jag: Vem?

Vem är han? Är han viktig för mig. Oh nej säg inte att det är någon jag bry mig om.

Pappa: Khadaffi.

Jag: Jaha...

Underligt någon påminde det här mig om när jag fick reda på att Michael Jackson hade dött. Och det gick till så här. Tidigt på morgonen en sommar dag för året. Pappa väcker mig.

Pappa: Han är död.

Jag: Vem?

Pappa: Michael Jackson

Jag: *sigh* (somnar om)


MVH Anthon



Kommentarer
Postat av: Kobbe

Inleder verkligen din pappa dödsbud på det där sättet? I'm all for dramatic effect and all, but Jesus.

"Han är död."

"Vem?"

"Någon grabb i Beijing som trillade av cykeln."

2011-10-27 @ 22:18:06
Postat av: Anthon

2011-10-28 @ 09:08:11
URL: http://dodgingbullets.blogg.se/
Postat av: Anonym

Ja det gör han, och man blir alltid rädd när han säger det. För att bara benämna en person som "Han" eller "Hon", kan man komma i tanke banorna att det rör sig om en nära person som inte mått så bra senaste tiden.

2011-10-28 @ 09:09:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0